Jag hänger inte med i utvecklingen. Inte i vardagen heller för den delen. Jag finns bara helt enkelt. Det är som om jag har tagit ett steg ut ur mig själv och står och ser på hur jag pluggar och jobbar livet ur mig.


Jovisst, jag finns där, men ändå inte. Ett tomt skal med mekaniska rörelser. Det är jag just nu.