Det är snart två timmar sen jag slutade jobba. Jag hann knappt göra något annat än att sitta i kassan så timmarna flög förbi. Det kändes mer eller mindre som om någon hade tryckt på forward knappen och dagen försvann i ett skutt.

Nu sitter jag och väntar på att Tobias ska få tummen ur baken och börja knalla hit. Han är lite långsam allt! Men nu får han skynda sig, då filmen som vi ska se på TV börjar om fem minuter!