Min lille kisse, han är aningen bekymrad över vädret. Det blåser kallt men då och då tittar solen fram. Förvirrat springer han fram och tillbaka och vet varken ut eller in.
Såhär har han hållt på i snart en vecka. Ska gå ut, fast inte. Han har blivit familjens egna plågoande med sin obeslutsamhet.

Ändå så känner jag samma sak. Solen gassar utanför fönstret, men försvinner lika snabbt som den kom. Känner mig så dum att jag sitter innomhus och inte går ut och tar tag i mitt liv. Har dock varit påväg ut två gånger men ångrade mig så fort jag kände den kyliga blosten. Brr...