Den här buss olyckan, ja.
För att komma till skolan så måste vi ta bussen (om vi inte vill promenera i tid och evigheter) och den brukar oftast vara sen eller så kommer vi inte på den för den är så full på folk.

I fredags så kom vi faktiskt på utan några svårigheter och utväxlade ord om att det var bara för att vi inte skulle ha matte nu på morgonen.

Efter att vi hade stannat vid Olympiaskolan och släppt av en massa folk där så fick vi sittplatser, vilket man är tacksam över nu i efterhand. Knappt en minut efter att vi har satt oss ner så tvärnitar bussen.
Vi sitter längst bak i bussen (där med 4 säten), min kompis som sitter vid den öppna platsen, flyger framstupa framåt, men lyckas ta tag i de stängerna som är vid det sätet. Jag flyger fram i sätet framför och slår i knäna. Dessutom får jag den metallstång som min kompis håller fast i, i huvudet.

Längre fram i bussen ligger en kille på golvet, han har ramlat från sitt säte. Bussen fortsätter köra.
Bussen tvärnitade för en bil som var framför och bilen i sin tur stannade för att en cyklist hoppade rakt ut i vägen.
Efter två hållplatser måste vi hoppa av, världen snurrar och tanken på att vi stod upp knappt en minut innan det hände, gör inte saken bättre.

Vi kom fram till skolan senare och gick rakt till skolsyster. Vi kom undan utan några sådär allvarliga skador, men var ganska tilltumlade.

Mina knän är blåslagna, annars är det nog ingenting som syns. Men man kan ju inte låta bli att tänka på vad som kunde ha hänt en minut tidigare.