Här sitter jag och är allmänt less på tillvaron. Jag ska jobba om tre kvart vilket jag allt annat än ser fram emot.
Jag har aldrig tyckt om att jobba där, det har alltid varit så äckligt tråkigt och jag vill inte längre sitta och fejka ett stort leende mot kunder. Har faktiskt försökt se det från en ljusare sida, men utan större framgång. Att tänka på pengarna hjälper inte heller.

Vet inte heller hur det är tänkt att jag ska vara "extra arbetare" under skoltiden. Jag menar, ska jag behöva ha ångest för att min chef när som helst kan ringa? Nej, jag skulle inte tro det.
Efter de här två dagarna som är kvar, så tänker jag inte jobba där igen. Kvittar vad någon förälder säger, jag tänker inte göra det mer. Passar det inte så sticker jag.

Vet inte hur dom hade tänkt att jag skulle kunna koncentrera mig på skolarbetet när man har en konstant ångest över sig. Det hade jag förra terminen vilket resulterade i att jag pluggade sönder mig, men fick ändå inte de betygen jag ville ha. Så, nej. Nu är det slut.

Vaknar man på fel sida så gör man.