Ja nu är det slut. Musikalen Blodsbröder har haft sin sista föreställning för denna gång. Det blev ett bra avslut, med många tårar och kramar. Några tal, ett som bland annat André stod för. "Fan jag älskar er alla!"

Det känns lite knäppt att det är slut. Det är ju detta man har kämpat och levt för under en väldigt lång tid och nu är det bara borta. Man har ingen press på sig att kunna den och den repliken längre och läxorna håller på att sina ut. Det finns inget att göra längre, allt är slut. Nu är det gymnasiet som väntar, med nya upplevelser och vänner. En ny start. Som Alice sjöng:

Åh stora dag, vi sticker idag,
dit ingen har hört våra namn.


Det blir en helt ny början och man kan lämna allt gammalt och tragiskt efter sig, men man blir ju även tvungen att lämna allt trevligt och sånt som gjort en lycklig, i samma veva. Alltså är det både positivt och negativt. Men det måste de ju vara, livet kan inte vara en dans på rosor utan taggar. Någon gång måste man ju få sig en törn.