Varning! Nedanstående inlägg är väldigt känslosamt.




Sitter och kollar på bilder från Blodsbröder, läser artikalar på hemsidan och kommentarer. Gråter. Ja, jag gråter. För fy fan vad jag saknar allt. Tomheten som fanns dagen efter den sista föreställningen har kommit tillbaka och jag orkar inte hålla några tårar tillbaka.

Ni människor, ni som alla har medverkat. Både på, bakom scen och ljud och ljus och alla. Tack för att ni har gjort mitt sista år på Elineberg oförglömligt. Ni är underbara människor som kommer att komma långt i livet bara för att ni är just ni. JAG ÄLSKAR ER!